Manbyggningen på granntomten i söder revs redan under 1800-talet. På dess gamla plats står nu det s k Stacketorpshuset. Det var troligen ursprungligen ett löneboställe, uppfört under slutet av 1700-talet i Småland. Under 1800-talets första hälft rådde goda tider för de öländska bönderna och många hemmansägare utnyttjade det ekonomiska uppsvinget till att förnya sitt byggnadsbestånd. Den öländska virkesbristen medförde att timmerhus ofta köptes från smålandskusten, plockades ner och drogs över Kalmarsund då isen lagt sig. Så skedde med detta hus, som återuppfördes på en gård i Stora Stacketorp i Alböke socken någon gång i början av 1800-talet. 1991 flyttades det till Himmelsberga.
Stacketorpshuset är den enda knuttimrade byggningen i byn, vilket visar dess småländska ursprung. Det var ursprungligen försett med torvtak, som senare skiftats ut mot taktegel. I dag återstår endast droppflisor och mullbrädor av denna äldre konstruktion.
Rummens målade interiörer är rekonstruerade från fragment, som togs fram i samband med flytten till museet. De härstammar från början av 1800-talet och målningen är nu som då utförd på fyrkantiga ark av lumppapper, klistrade på väggarna. Det var först under 1800-talets senare hälft som tapeter, tryckta med valsar, blev tillgängliga även för landsbygdens befolkning.
Köket är målat med schabloner, ett före de maskinellt framställda tapeternas tid vanligt sätt att imitera dyrbar tapetbeklädnad av väggarna. På samma vis var stänkmålning och olika sorters marmoreringsmålning en ofta förekommande metod att på konstlad väg skapa ett intryck av förnämare stenmaterial, som levde kvar ännu en bit in på 1900-talet. Förstugans och den nordvästra kammarens nedre väggfält under mittelbandslisten har fått sin stenkaraktär genom att färgen svampats ur direkt efter strykningen. All målning i huset är gjord med lim- och temperafärger.
Källa: Anders Nilson, Himmelsberga – Kulturhistoriska notiser kring en gammal öländsk radby, Barometerns förlag